Star Running
Jag blandar stort och smått, och slutar aldrig att överraska
Hade inte klockan varit efter midnatt hade jag bloggat riktigt långt.
Det kommer jag inte att göra nu.
Men den här helgen som passerat innehöll sannerligen en del oväntade events och konstiga twister på dessa.
Den bästa var nog jag, på Carlshem, klockan 02.00, riktigt jävla förbannad.
Sen tog jag en taxi hem och somnade och funderade över hur länge det är politiskt korrekt att vara arg utan att anses långsint. 18 timmar. Ungefär.
Leksand gick inte upp i elitserien för er som undrar. Det är nog ingen som har missat det.
Allt mitt hopp dog efter Växjö borta, så gårdagens match mot Almtuna bjöd knappt på jubel trots
Putte Carlssons sena avgörande. Det kändes inte som att Växjö skulle slå AIK, liksom. Det kändes som att Leksands förlust nere i Växjö stack hål på något mycket större än Leksands elitseriedröm. Kanske var det en del av mig?
Oväntad vändning i uppsatsarbetet också, ny kontaktperson hos uppdragsgivaren, möte i Stockholm på torsdag och saker ser helt plötsligt möjliga ut. Men tidspress känner jag ändå. Och prestationsångest.
Jag känner mig gammal också. Jag tror jag har tangerat det här ämnet förr. Det känns så.
Det är mycket jag vill göra, innan jag fyller 25, känns det som. Sen kommer jag på att jag är 25 och borde ha hunnit göra mycket mer än att plugga till en odefinierad examen inom ett ämne som innehåller vad som helst och inte direkt efterfrågas av någon (eller alla, om man nu är extremt positivt lagd). Jag borde ha hunnit åka till USA, kanske pluggat där ett halvår. Jag borde ha hunnit slösa bort ett halvår i [insert valfritt land i sydostasien] och jag borde ha hunnit skaffa mig åtminstone 5-års sammahängade arbetslivserfarenhet.
Det är ungefär så det står i annonserna jag läser.
Kanske borde jag ha flyttat söderut istället för norrut. Jag gillar egentligen bara norr när det är riktigt jävla ljust, vilket det sakta men säkert börjar bli. Men den ljusaste perioden bor jag ju söderöver... och missar liksom hela kalaset.
Nu blev det såhär långt ändå. När andan faller på är det svårt att hålla tillbaka skrivfingrarna.
Och det är roligare än att läsa vetenskapliga artiklar (även om dessa faktiskt är ganska intressanta när man har valt dom själv).
Kanske borde jag sluta gnälla och göra något åt saker och ting.
Det är bara det att... jag inte har någon lust. Inte just nu.
/M
Waldemarsson klar för Mora IK
Pressmeddelande:
Mora IK presenterade förra veckan klubbdirektören Jan Simons efterträdare på posten som sportchef. Idag släpper hockeyföreningen nästa bomb. Idrottsvetaren Magnus Waldemarsson, bördig från Leksand, är klar för klubben.
Det handlar dock inte om rollen som sportchef, utan Waldemarsson kommer att ikläda sig den roll som "gud fader" som Jan Simons också innehaft under sin tid i klubben, som "spindeln i nätet" eller "master of the puppets" som en källa med insyn i klubben förklarar.
Vi ringde upp avgående sportchefen och blivande pensionären Jan Simons, som glatt berättar:
- Ja, det känns otroligt glädjande att knyta upp person med den här akademiska
kompetensen till en så pass viktig position i föreningen. När jag meddelade
mitt beslut att bli pensionär kände jag att inte enbart en människa kan axla
min roll. Det krävdes minst en person till. Det hade blivit för mycket för en
"vanlig" person att hantera annars.
Okej, det verkar ju onekligen som att den här Waldemarsson har utbildningen för jobbet, men vad exakt är det han ska göra?
- Vi kommer att sätta oss ned och reda ut ett och annat, klargöra rollerna så att säga. Men jag kan väl säga att det handlar mycket om att verka i det tysta, säger Simons och småler.
Simons tillägger:
- Hur som helst kan man säga att det är ett bra jävla hockeykontrakt han har fått. Så är det.
Waldemarsson själv är förtegen om uppgifterna och hänvisar till sin presskontakt Rufus Skvingbo som vänligt men bestämt avböjer att kommentera med uttalandet:
- Påsken kom väldigt tidigt i år. Och det är egentligen allt jag kan säga just nu. Vi är inne i ett känsligt läge.
Waldemarsson är som tidigare nämnt bördig från Leksand, och har enligt uppgifter till bloggen "ett stort Leksandshjärta". Han ska tidigare ha varit medlem både i föreningen och föreningens supporterklubb. Jan Simons, hur kommer detta mottas bland Drakarna?
- Drakarna? Var är Drakarna?
Ja.. alltså... Moras supporterklubb?
- Jaja, hehe, ja dom ja, nu är dom ju inte så många, så jag vet inte om blir något större problem, säger Simons och skrattar hjärtligt.
- Han har visat för mig att han brinner för det här. Och visst, han kommer från Leksand, och har brunnit för dom tidigare, men nu brinner han för oss, det är jag säker på. Det handlar om att brinna, liksom. Sen kan man ju byta ut själva veden, om du förstår vad jag menar.
Okej Janne, men tror du inte att det kommer att bli starka reaktioner på det här ändå? En leksing som gud fader i Mora?
- Gud fader?... vad har du fått dom uppgifterna ifrån?
Hur skulle du själv vilja beskriva den här arbetsrollen då?
- Ehh.. alltså. Det handlar... kanske snarare om att vara spindeln i nätet liksom, ehh... den som... så att säga har... jamen, sista ordet och så.
Ehh. Jaha. Vi tackar Jan Simons för intervjun och önskar Magnus Waldemarsson lycka till i rollen som.... i jobbet som... Eh. I Mora IK.
Jan M Brohagen, Reuters.