Ett långt farväl
Det börjar bli dags.
Att ta farväl.
De studiemässiga plikterna är fullgjorda och magisteruppsatsen är inlämnad.
Det kommer inte att bli ett master-år, det kan jag lova. Gör jag någonsin comeback på universitetsscenen så blir det som adjunkt eller doktorand, så enkelt är det. Master (one year) duger för mig.
Så, det är väl bara att inse, att det börjar bli ett långt farväl.
Ett farväl som inleddes idag med lite rosévin i Rådhusparken (trots ett kort besök av skyfall) med Martin, Klas, Karl och Tobias. Därefter intog vi en härlig middag vid kajen, på restaurangbåten Sjöbris. En Cajúnbuffé som höll vad den lovade. Gött. Därefter en öl på Allstar, och sen hemgång.
Den här helgen är faktiskt inte den sista ändå, jag blir kvar en vecka till i björkarnas huvudstad. Min far dyker upp nästa helg och hjälper mig flytta ut. Men den här helgen blir den sista, i det som innan 2008 var, Norrlands huvudstad (Sundsvall gör numer anspråk på titeln, något omotiverat, kan jag tycka). Umeå blev i alla fall kulturhuvudstad i europa 2014. Det kan man ju glädjas åt.
Hursom, imorgon dyker Koerda (Daniel Lundh) och Ulf (Fredrik Apelqvist) upp. Och dom tar med sig länsman Lindström. Det blir liksom avslutet. Och det känns så himla rätt.
Det gjorde mig enormt glad att grabbarna bestämde sig för att ge mig en avslutningsfest. Jag är värd det, det tycker jag. Men icke desto mindre, var det underbart kul att dom valde att avsätta en helg, hyra en bil, och transportera sig de dryga 60 milen från landets huvudstad för att göra det vi alla en gång gjort: bokslut Umeå.
Det är bara att hoppas på lite härligt väder, och att dagsljuset fortsätter att lysa upp i natten. Det sistnämnda är jag åtminstone säker på. Det blir en avslutning värd namnet, hoppas jag.
/M