Geraldine

Det är alltid ganska spännande när ett band totalhyllas á Glasvegas.
När jag först hörde namnet trodde jag att det var ett av de deltagande banden i dansbandskampen på SVT. Så var inte fallet visade det sig. Namnet är ju ett kapitel i sig, det låter som ett trött dansband från Årjäng som såg sina glansdagar under dansbandsveckan i Malung 1996. Men tydligen så är det en intelligent ordlek med bandets hemstad (Glasgow) och det ständigt så omtalade Las Vegas. Hur som haver, när ett band hyllas av all press rakt igenom så är det oftast antingen precis så bra och nyskapande som alla hävdar eller så är det bara... ett bra band som erbjuder ganska så normalbra musik, men där alla ändå står handfallna, med käkarna vilandes på bröstet och bara skriker av häpnad.

Jag har inte bestämt mig än. Jag har lyssnat för lite för att ge ett rättvist omdöme. Visst låter det bra, absolut. Singeln Geraldine är riktigt skön och bra, men om det är så nyskapande som vissa påstår låter jag vara osagt.
Lite 90-talsrevival känns det nästan som, med jättestor ljudbild och överlappande gitarrslingor, reverb och körer. Lite Black Rebel Motorcycle Club där någon hittat en pitchknapp.

Det kan vara riktigt bra det här.
Riktigt, riktigt bra.
Eller så är det bara ännu ett hypad... vanligt brittiskt rockband i motljus.

/M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback