Audere Est Facere

En sak som slagit mig som ganska rolig, är alla dessa artiklar om saker som går sönder (när de inte ska gå sönder), när glas hittas i kyckling från Kronfågel (jag hoppas på en sponsorbanner här) eller när en spjälsäng rasar ihop över en stackars bebis. Det är väl inte själv händelsen som är så jätterolig, utan just bilderna till alla dessa artiklar.

"Johanna och Pelle hittade glasbitar i sin kycklingfilé"
Tror ni inte Johanna och Pelle är med på bilden? Vart fan är kycklingen liksom?

"Bert-Johans spjälsäng ramlade ihop. Mamma Chantelle förtvivlad."
Javisst, där står mamma Chantelle med lille Bert-Johan i famn, men vars är sängen?

"Britt-Marie och Kjell-Rune hittade död råtta i chipspåsen. Skandal! ryter Kjell-Rune. Det är äckligt, låter landet Luxemburg hälsa visa pressmeddelande."
Jodå, där sitter Kjell-Rune med tom blick och polisongerna på kanten till chipspåsen.

Och alla ser så jävla arga ut. Och besvikna ut. Och rädda. De ser alla ut som Marcus Birro på bästa sändningstid. Allt i ett jävla paket liksom. Och inte nog med det, det ser så fruktansvärt jävla arrangerat ut. Nu är min syster fotograf, så jag hoppas att hon aldrig någonsin kommer att ta såna här bilder, men själva bilderna får mig att inte alls tycka synd om alla människor som drabbas av "råttan-i-pizzan"-syndromet - snarare tvärtom!

Snälla jävla svenne-bananer därute. Sluta se så överraskade ut.
Ibland blir det rätt, ibland blir det fel.
LEV MED DET!