Audere Est Facere

"He's your maker, isn't he?"

"Don't use words you don't understand."

"You have a lot of love for him."

"Don't use words I don't understand."

In the heat of the night fattar man antagligen alltid de beslut som ligger närmast hjärtat. Men då får man alltid anta att hjärtat är påverkat av diverse kemiska substanser som kanske grumlar förmågan att bedöma vad som är rätt och fel ur ett långsiktigt perspektiv. Så ja, nu så. Kan vi lugna ned oss lite grand.

Personalfest ikväll, på hotellet i Insjön, med personalen på C.O-butiken. Det var trevligt. Absolut, god mat. Trevligt sällskap. Det är väl vad som krävs egentligen för en bra kväll. Nog för att jag var pigg nog att fortsätta kvällen när den väl tog slut.. men klockan var väl slagen, och Leksand har inte mycket att erbjuda när klockan väl nått ett-slaget.

Så nu sitter man här. Eller man. Jag. Jag sitter här. Hade jag varit bloggsexuell hade jag gjort två inlägg av detta, men det gör jag inte. Det blir ETT långt med bilder och annat som kan göra en glad. En lista, var i alla fall min grundtanke med kvällens inlägg.

Festlåt: David Guetta feat. Kelly Rowland - When love takes over. Magisk. Bra sång.

Detta mina vänner, är en kvinna som gör hela andra säsongen av True Blood än mer sevärd än vad den första var. Jag tror inte jag tänker avslöja mer än så, men hon ligger mig varmt om hjärtat, Jessica. Fråga Bill om inte annat - hennes "förmyndare".

Jag har snöat in, ja, det har jag.

Nästa veckas ishockey: Fredag 9/10 Umeå Arena: Björklöven - Leksand. Det är där det händer.

Är det någon som orkar läsa så här långa inlägg?

Just nu: Start me up av Rolling Stones. Kanske inte riktigt vad jag behöver, men det håller. Trots att timmen är sen.

Jag är fortfarande arg över Leksands IF:s totala brist på eget spel under gårdagens match mot Almtuna.

Morgondagen tänker jag spendera i en soffa, tittandes på Premier League-fotboll. Jag värmde upp lite lätt idag med Bolton - Tottenham 2-2. Ett resultat vi Spurs-fans bör vara nöjda med, åtminstone om man såg första 45. Andra halvan borde vi ha avgjort. Crouch i ribban, ouch!.

Orkar någon ens kommentera detta?

Thomas Bodström var väldigt ambivalent i sin hållning till dels Mehdi Ghezali och egyptierna som utvisades för några år sedan under dagens P1-intervju. Det tycker jag sådär om. Av alla socialdemokratiska politiker har han alltid varit en av de få jag respekterat.

Sleep tight.

/M