Jag blandar stort och smått, och slutar aldrig att överraska
Hade inte klockan varit efter midnatt hade jag bloggat riktigt långt.
Det kommer jag inte att göra nu.
Men den här helgen som passerat innehöll sannerligen en del oväntade events och konstiga twister på dessa.
Den bästa var nog jag, på Carlshem, klockan 02.00, riktigt jävla förbannad.
Sen tog jag en taxi hem och somnade och funderade över hur länge det är politiskt korrekt att vara arg utan att anses långsint. 18 timmar. Ungefär.
Leksand gick inte upp i elitserien för er som undrar. Det är nog ingen som har missat det.
Allt mitt hopp dog efter Växjö borta, så gårdagens match mot Almtuna bjöd knappt på jubel trots
Putte Carlssons sena avgörande. Det kändes inte som att Växjö skulle slå AIK, liksom. Det kändes som att Leksands förlust nere i Växjö stack hål på något mycket större än Leksands elitseriedröm. Kanske var det en del av mig?
Oväntad vändning i uppsatsarbetet också, ny kontaktperson hos uppdragsgivaren, möte i Stockholm på torsdag och saker ser helt plötsligt möjliga ut. Men tidspress känner jag ändå. Och prestationsångest.
Jag känner mig gammal också. Jag tror jag har tangerat det här ämnet förr. Det känns så.
Det är mycket jag vill göra, innan jag fyller 25, känns det som. Sen kommer jag på att jag är 25 och borde ha hunnit göra mycket mer än att plugga till en odefinierad examen inom ett ämne som innehåller vad som helst och inte direkt efterfrågas av någon (eller alla, om man nu är extremt positivt lagd). Jag borde ha hunnit åka till USA, kanske pluggat där ett halvår. Jag borde ha hunnit slösa bort ett halvår i [insert valfritt land i sydostasien] och jag borde ha hunnit skaffa mig åtminstone 5-års sammahängade arbetslivserfarenhet.
Det är ungefär så det står i annonserna jag läser.
Kanske borde jag ha flyttat söderut istället för norrut. Jag gillar egentligen bara norr när det är riktigt jävla ljust, vilket det sakta men säkert börjar bli. Men den ljusaste perioden bor jag ju söderöver... och missar liksom hela kalaset.
Nu blev det såhär långt ändå. När andan faller på är det svårt att hålla tillbaka skrivfingrarna.
Och det är roligare än att läsa vetenskapliga artiklar (även om dessa faktiskt är ganska intressanta när man har valt dom själv).
Kanske borde jag sluta gnälla och göra något åt saker och ting.
Det är bara det att... jag inte har någon lust. Inte just nu.
/M